Sjaelland
Rundt 2012
Efter lite
återbud och besättningsraggning blev vi 7 st i årets race. Karin, Mikaela,
Hans, Lars, Magnus och undertecknad.
Starten gick i frisk sydostlig vind och 3 kn medström. Vi missade signalerna från startfartyget så det som vi trodde var 5 min skottet visade sig vara 1 min…….vi startade sist av alla. Strömlinjen gick ganska nära begränsningslinjen, så vi valde att ligga där och gippa fram och tillbaka för att nyttja strömmen bäst. Det var en bra strategi för vi höll samma fart som Essex Girl som seglade längre in.
Här började
fighten med ViaTempo (X-35). Vi hade lika båtfart och på de 12 distansen till
Gilleleje låg vi i princip bredvid varandra hela tiden. I höjd med Gilleleje
hade vi ryckt med ca 50 m i den allt mer ökande vinden. Plötsligt sprängdes
lovartshornet på vår spinnackern och det blev till att byta till
stormspinnackern så fort det gick. På 4 minuter fick vi ner ”liket” och satte
den nya spinnackern, vi tappade ca 100 m på detta.
Nu hade
vinden ökat till ca 10 m/s och vi gick en brant slör mot Snäckelöpet. Vi gick
lite högre än ViaTempo och med samma fart så det kändes bra, tyvärr vred det
mot syd så vi låg inte upp, men låg på 8-12kn konstant.
Här tog
Saiga (X-482) ner sin gennacker och vi gick om dom, frågan nu var bara när vi
skulle ta ner spinnackern och lova upp mot Snäckelöpet. Det blev lite
chickenrace med VT men när vi väl tog vår så åkte deras också ner direkt. Vi
körde genua och hade bättre fart än VT så vi drog ifrån kontinuerligt. Väl vid
Snäckelöpet rundade vi 4 min före VT och precis före Saiga som kunde bära sin
gennacker på slutet.
Fortfarande
en sträckbog ner mot Sejerö där Saiga drog ifrån. Efter Sejerö började kom
bleke omväxlande med kraftiga regnbyar och 8 m/s. Vi tajmade inte dessa
optimalt och plötsligt var ViaTempo ikapp oss igen. Vinden kom sedan från NV ca
3 m/s och båda båtarna passerade Saiga i den avtagande vinden. Här började
mörkret lägga sig och vi hade ett par täta luffningsdueller med X-35:an. Vi
lyckades komma ifrån med 300 m när vinden dog ut nästan helt. De sista 4
distansen ner till Stora Bältsbron tog säkert 2 timmar……det var 1 kn motström
och någon gång åkte ankaret i vattnet……
Strax innan
bron kom vinden från syd och ökade till 3 m/s, ViaTempo kryssade imponerande
och var nästan ifatt. På kryssen öster om Agersö blev vi förbi åkta och kom ut
vid Stigsnaes 200 m efter Viatempo. På sträckbogen ner mot Storströmsbron körde
vi ut genuan med brytblock i railen och fick upp farten rejält, snart var VT
akter om oss. Vi fick avsluta Grönsundspassagen med en kryss ut till Hästehuvud
och rundade 15 minuter före.
Härifrån och hela vägen till Helsingör blev det en fin slör. Till en början skar VT ut österut och tog lite på oss, sen hittade vi skärningsvinklar och fart och drog ifrån ytterligare, vid Drogden var vi säkert 45 min före. Strax innan Dragör lättade vinden samtidigt som den stog länge söderut, Viatempo och Saiga kom ångande mot oss. I höjd med Flagfortet fyllde vinden i även för oss men då var vi bara 200 m före, vi låg öster om farleden och de låg väster om.
Vinden
fyllde bättre hos oss och vi drog först ifrån lite men sedan gick det inte att
dryga ut mer, vi var kanske 400 m framför. Här började vi förstå att det kunde
hålla ända i i mål, bara vinden inte spelade oss flera spratt…..
I höjd med
färjeläget i Helsingör dog vinden fullständigt för oss, vi drev hjälplöst, dock i riktning norrut…ViaTempo tog in på
oss, deras lanternor närmade sig oroväckande. Vi var säkra på att vi skulle
driva runt Kronborg men osäkra på om vi klarade mållinjen eller skulle driva
öster om denna. Ankaret var redo och ViaTempo närmade sig… precis vid
rundningen av Kronborg kom det lite vind och vi kunde sakta glida över
mållinjen söndag 01.11.24, 6 minuter före Viatempo.
Väl i mål
visade det sig att vi var 2:a båt imål, slagna av Essex Girl med 2:45, men vi
hade över 5 timmar till godo på dem så därmed var spiken säkrad!!
Vi avslutade
seglingen i baren på HAS, duktigt trötta med riktigt nöjda med vår prestation. Jag vill ge ett stort tack till en fantastisk besättning för en kanon insats i helgen.
Nästa år
hoppas vi på fler båtar, det är en riktig höjdarsegling som borde locka fler
deltagare samt
//Göran
Seglade förbi färjelägret i fredags... Den rafflande nervkänslan infann sig på nytt och det var svårt att förklara hur vi kämpade, stressen som infann sig när vi var så hjälplösa och den befriande känslan när vi äntligen passerade målgång!! Obeskrivbart! :) Värre än värsta rysare!! Jag är så glad att jag fick ta del av den upplevelsen och får ingå i den fantastiska besättningen :D Det är SÅ härligt!
SvaraRadera